Jag mår bra, jag är tillbaka i skolan påväg mot mitt drömyrke, jag har min familj. Men jag känner mig ensam. vänner som sviker, försvinner eller visar ingen tacksamhet. Jag gör allt för dom i min närhet men får sällan något tillbaka. Jag bjuder hem mina vänner på middag, står och lagar mat och "sliter" i köket, men får inget tillbaka. Ingen som smsar mig och bjuder över mig eller frågar om vi ska hitta på något. 

Funderar om dina vänner ens vet om mig, tror inte de. Jag är bara en anonym tjej som gör allt för att du ska må bra men är väldigt osynlig i det jag gör.

Men varför ska de vara så svårt att släppa taget om ett "förhållande" där man bara ger och ger? Kanske för att du betyder så fruktansvärt mycket för mig. Jag kräver inte så mycket tillbaka, utan enbart något telefonsamtal ibland, bli hembjuden för ett trevligt samtal ibland.

Börjar bli less på allt :( 

Jag har två vänner jag håller kär och får tillbaka av, det är Anna och Sandra. Dom hör av sig till mig och visar uppskattning, det värdesätter jag så mycket! Tack för att ni finns i allt! <3