Hatar att ständigt måsta känna mig sviken, att det händer gång på gång gör att man funderar om allt är värt de?
Eller ställer jag för höga krav? Men man måste väl få ha krav när de gäller folk man har runt sig!
Tankarna kommer dock alltid tillbaka till om det är jag som hela tiden gör fel? Kanske jag som skapar detta själv? Jag vet inte!
Är snart 26 år gammal och kämpar fortfarande med att veta vilka vänner man har man verkligen kan lite på.. trodde sånt skulle ha passerat vid denna ålder, att livet skulle bli lätt så fort man blev vuxen. Fast jag kanske inte är vuxen än?

Men jag är så glad jag har min familj, och dom få vänner jag vet jag kan lita på, ni betyder allt för mig❤️